13 februari 2008

It Ain't Over Yet

Svenska medier skriver idag helt genomgående att Barack Obama leder över Hillary Clinton i antalet delegater. De vanligaste siffrorna som presenteras är 1 223 för Obama, mot 1 198 för Clinton. Detta är nyhetsbyrån APs prognos. Alltså prognos var namnet.

Andra redovisar skiftande resultat. Här är några exempel (kl 21.00 onsdag):

New York Times – Obama 993; Clinton 1 076.
Real Clear Politics – Obama 1 272; Clinton 1 231.
NBC – Obama 1 078; Clinton 969.

Som alla kan se blir summorna olika, vilket beror på att man har olika sätt att beräkna hur superdelegaterna kommer att rösta på konventet i Denver i augusti. New York Times räknar på det mest snåla sättet, vilket betyder att man bara räknar med superdelegater som tydligt sagt vem man tänker lägga sin röst på.

Det finns all anledning att ta New York Times uppgifter på allvar, om man nu vill vinnlägga sig om största möjliga noggrannhet. Därför anser jag bestämt att svenska medier har fel när man basunerar ut att nu leder Obama i antalet delegater. Men de exakta talen förändras hela tiden också hos New York Times.

Allt som allt finns det 796 superdelegater, som består av kongressfolk, guvernörer, presidentkandidater, partifolk, samt en aning bestickande också Bill Clinton. Ungefär hälften av dem har redan gjort sitt val och lejonparten ställer sig bakom Hillary Clinton.

Men hur man än räknar superdelegater och återstående primärval är det svårt att se hur någondera av de båda kandidaterna ska kunna vinna en säker seger före konventet.

Om vi antar att Hillary Clinton vinner relativt stort i Wisconsin, Texas, Ohio, Pennsylvania och Rhode Island plockar hon i de fem staterna omkring 515 delegater. Ändå fattas det över 400 delegater. Då har jag räknat med att fördelningen av återstående superdelegater fördelas mellan de båda proportionellt som hittills.

Förhållandet blir ungefär detsamma om Obama vinner de här fem staterna. Och alldeles oavsett vilken av prognoserna ovan man använder sig av finns det helt uppenbara risker för att det blir dött lopp. Det betyder i förlängningen att det blir partiapparaten som avgör på konventet, genom att mer eller mindre tvinga ett antal superdelegater åt ena eller andra sidan.

Det är nu bara 20 dagar till de mycket viktiga valen i Ohio och Texas. Där måste Clinton vinna efter debaclet i Washington DC, Maryland och Virginia, plus förluster i fem andra delstater helt nyligen.

Vad partifolket tycker att Hillary Clinton nu måste göra kokar ner till en tre, fyra punkter:

-Det är hög tid att damma av den gamla devisen ”It’s the economy, stupid”, som myntades en gång i Little Rock, Arkansas av Bill Clintons kampanjchef James Carville. I början av primärvalssäsongen ledde Clinton stort bland dem som ansåg ekonomin vara det viktigaste, men det övertaget är nu helt borta. På den punkten måste hon göra något radikalt, som till exempel lägga fram en ekonomisk vitbok och själv framträda som ”Mrs. Economy Candidate”. Det skulle särskilt gynna henne i rostbältesstaten Ohio.

-Andra säger att Clinton måste skapa nyheter, bra nyheter. Hennes kampanj förefaller ha gått ner till någon sorts säkerhetsnivå. I söndags satt hon till exempel hos ”60 Minutes” på CBS i en lång intervju, utan att ha en enda nyhet att komma med. Och det inför en mångmiljonpublik. Återigen pekar partifolket på Ohio, där hon måste kunna inge hopp om framtiden.

-Många insiders är irriterade på kampanjens insamlingar och hur resultaten presenteras. Man har till exempel inte gjort särskilt stort väsen av att man samlat in hela 12 miljoner dollar enbart den senaste veckan. Istället fick man negativ press om att Clinton själv lånat kampanjen 5 miljoner dollar.

-På tisdag 19 februari går slaget vidare till Wisconsin, där 74 delegater står på spel. Där finns mycket arbetarklass och lägre medelklass, som hon måste försöka övertyga. Om hon förlorar stort i Wisconsin kan det vara början till slutet för Mrs. Clinton. Alternativet är bara att ett mycket stort antal superdelegater ställer sig bakom henne före Texas och Ohio den 4 mars, så att hon kan vara i tydlig ledning inför de två viktiga staterna.

Hillary Clinton vet mycket väl att det är 20 dagar kvar till Texas och Ohio, där sammanlagt hela 336 delegater står på spel. Hon leder visserligen opinionsundersökningarna på båda håll, men å andra sidan leder Obama i Wisconsin.

Och tjugo dagar i Amerika kan förändra hela spelfältet.

Conventional wisdom for today:

Efter Ohio och Texas i mars leder Clinton delegatligan med, säg 150 gubbar. Paret Clintons ganska starka grepp om partiapparaten ger då utslag i form av att alltflera superdelegater ansluter till Air Billary One och nomineringen är i hamn efter valet i Pennsylvania i april. Clinton ställs då mot John McCain i november och McCain vinner, därför att Amerika var inte moget för varken en vit kvinna eller en svart man i Vita huset.

Länktips:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usavalet2008/artikel_866649.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=742273
http://politics.nytimes.com/election-guide/2008/results/delegates/index.html

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för bra inlägg!

I den avslutande visdomen är jag helt enig sånär som på anledningen. Jag tror inte att det handlar om att USA "inte var moget för varken en vit kvinna eller en svart man"... utan snarare för att Barack inte levererat politik och Hillary levererat lite för mkt av sig själv; polariserande som hon är av naturen.
Man ska heller inte ta bort McCains egna vinster - han blir en 'viable candidate' när t.o.m GOP-väljare har lagt fram en (relativt) liberal kandidat.