Hur många oskyldiga döms till dödsstraff?

Skriver idag på Aftonbladets debattsida:

Så har det då hänt igen. För fyrtiofjärde gången på senare år har amerikanska fängelsebödlar misslyckats med att avrätta en dödsdömd fånge. Det nu aktuella fallet gäller Romell Broom, som har suttit på death row i Ohio i 25 år, dömd för mord och våldtäkt på en 14-årig flicka 1984.

I mitten av september fördes han till avrättningskammaren, för att få det tredelade dödsgiftet i ena armen. Han spändes fast på britsen och frivillig fängelsepersonal inledde dödens arbete. Först grävde man efter en ven i Brooms vänstra arm, utan att lyckas. Då fortsatte man med hans högra arm. Försök gjordes också i benen och fötterna, men efter två och en halv timmes grävande tvingades man ge upp.

Nu har alla vidare försök avbrutits efter ingripande från Ohios guvernör och en federal domare. Istället får Broom vänta på besked ända till slutet av november om delstaten tillåts göra ett nytt försök att en gång för alla göra sig av med honom. Men processen kan ta ännu längre tid eftersom hans advokat stämt den ansvariga myndigheten.

Fallet Romell Broom är bara ett av hundratals där advokater hävdar att bevisning undanhållits vid usla rättegångar. Andra gånger handlar det om underbetalda försvarare som inte bryr sig, bevismaterial som försvinner, eller vittnen som ljuger och under alltsammans ligger ett samhälle som kräver hämnd.

Sedan spelar det ingen roll att de utdragna processerna vid dödsstraff med överklaganden och upprepade nådeansökningar, eller krav på helt nya rättegångar kostar samhället upp till tio gånger mer än vad det kostar att hålla en dömd mördare inspärrad på livstid, utan möjlighet till frigivning före döden.

Sedan 1976, då avrättningar på nytt tilläts i USA, har 1 174 dömda avrättats. Samtidigt är det idag 3 297 dödsdömda som väntar på att avrättas. Antalet brottslingar som döms till döden har dock minskat kraftigt under de senaste sex åren. De viktigaste orsakerna är krasst ekonomiska, vilket allt flera delstater har insett. Femton av de 50 delstaterna tillämpar inte längre dödsstraff.

En annan orsak är att sedan 1976 har 135 dödsdömda friats efter nya rättegångar, oftast som följd av modern DNA-teknik. I andra fall har envetna advokater grävt fram undanstoppade bevis eller vittnen som man helt sonika struntat i under de ursprungliga processerna.

Det har lett fram till att en rad delstater har infört ett frivilligt moratorium gällande avrättningar. Vad politikerna i de delstaterna väntar på är i bästa fall att den allmänna opinionen till sist ska inse att dödsstraff inte är en framkomlig väg för att få bukt med de allra grövsta brotten. Att dödsstraff inte avskräcker människor för att mörda är nämligen vetenskapligt bevisat åtskilliga gånger om.

Ett av de mest intressanta fallen just nu gäller Troy Davis, som 1991 dömdes till döden för ett påstått polismord i Georgia, trots att han hela tiden bedyrat sin oskuld. Vid rättegången hördes nio ögonvittnen som alla pekade ut Davis som den skyldige. Men sju av vittnena har senare tagit tillbaka sina berättelser inför rätten, med motivering att de misstagit sig. Några har till och med erkänt att de medvetet ljög.

USAs högsta domstol beslöt nyligen, för första gången på femtio år, att beordra en distriktsdomstol i Georgia till förnyad behandling av bevisen mot Davis. Och i förlängningen kan Troy Davis mycket väl bli frikänd efter 18 år i fängelse.

Högsta domstolens beslut är kanske inget steg i riktning mot dödsstraffets avskaffande i USA. Men det helt avgörande argumentet emot avrättningar är ändå att i efterhand kan ingen oskyldig frikännas. Och hur många bland dem som avrättas som är helt oskyldiga – det vet möjligen bara Gud fader själv.